You left your print on me
En till taturing vart det visst, kanske den första som till och min pappa uppmuntra mig till. Har funnits i tankarna under väldigt lång tid, men har inte kommit till skott. Det är alltså ett avtryck av min hund som jag förlorade förra veckan. Det kändes som mitt sätt att hedra honom på. Jag vet att tiden läker alla sår, eller det är åtminstone vad folk säger. Trots det vet jag att det alltid kommer finnas ett enormt hål i hjärtat efter min hjärtevän, men på det här sättet känns det som att han är med mig på något plan.
Det är svårt de där med djur, att vi människor faktiskt måste ta beslutet när deras liv är över. Vem är jag att bestämma över en annan individ, samtidigt som det smärtar lika myckett att se dem lida. Vad är egentligen rätt och fel, vem vet.
Nåja, nu sitter den där. Är alltså uppe i fyra tatueringar nu, plus fem piercingar (tidigare sju) och tyvärr pappa så finns planer på flera.
