Please, rip my heart out while you are on it
Detta är inte för att någon ska läsa, utan för att jag i framtiden ska kunna läsa om de som inte alltid går att sätta ord på. Hur kan de göra så ont, så förbannad ont. Hur kan en smärta som bara känns i själen få en att vilja knäa till golvet, förvandlas till en blöt fläck och sedan bara försvinna. Hur kan det inte finnas ord för att förklara detta, för hur förklarar man känslan av att själen värker, att hjärtat har splitras och gått i tiotusen bitar. Hur förklarar jag något som jag bara jag kan känna. Ibland vill jag bara stänga av det, inte känna och inte veta. Varför är det så jobbigt men samtidigt underbart att leva, hur kan de göra så fruktansvärt om men ändå kännas så bra. Hur överlever vi att gång på gång för våra hjärtan krossade, att förlora de vi älskar.