A blog without pictures is like a book without a cover

Precis som rubriken lyder så inser jag hur extremt tråkigt det är att läsa en blogg som bara innehåller text. Nåväl, än så länge är detta bara en öppen dagbok för mig. Känslorna svallar, farcinerande hur man kan gå från sprudlande glädje till handlös sorg på vad som känns som en sekund. Hjärnan är ändå rätt komplex, för att inte tala om själen. 
Jag har varit nere och kravlat på botten, i den mörkaste avgruden. För ett par år sedan vart jag diagnosiserad med depression. Det ordet har ju ändå ett ganska brett spektrum, men det mynnar ut i en själ som lider. Nog för att jag har tagit mig ur den tider ur mitt liv, och om jag får säga det själv, väldigt mycket starkare på andra sidan. Inget ont som inte för något gott med sig, det som inte dödar de härdar. Mycket klingade citat finns det, är ganska fint hur ett par ord kan betyda så himla mycket. 
Jag har ju själv valt att tatuera in två citat på min kropp som betyder mycket för mig. Det kanske är klychigt, kanske är det så att var och varannan person har på sin resa till Magaluf bestämt sig för att "Carpe Diem" känns som ett klokt val. 
Handlar det då så mycket om vad andra tycker? Kanske, till viss del iallafall. Oavsett så måste jag säga att det sprids en sådan där skön känsla i kroppen när jag ser mina tatueringar. De kommer alltid finnas där för att påminna mig om vem jag är och vem jag vill vara. Är väl ändå en rätt bra påminnelse..
 
-Never regret something that ones made you smile.