It hurts to live
Ångest, för att välja kläder? För att måndagen komner alldeles för fort?
Jag tycker att vi använder det ordet alldeles för frekvent. För mig är ångest något fruktansvärt. Att inte kunna andas, känna hur paniken stiger, hjärtat och det känns som att man ska dö. Panikångest, hur förklarar man en känsla. Att det känns som att man är fast i sin egen kropp, som att man går upp i atomer. För er som inte upplevt det, jag hoppas ni slipper. Hur förklarar man något som det inte finns ord för. Jag har haft ångest så länge jag kan minnas, alltid varit en orolig själ. Inte har jag förstått det själv, tackar min underbara psykolog för att jag fått chansen att bearbeta och faktiskt äntligen kunna sätta ord på den där känslan, som inte går att förklara. Aldrig trodde jag att gå i terapi skulle vara ett sådant uppvaknande. Att äntligen kunna förstå vad mina känslor betyder.
För ja, jag lider av panikångest. När ska vi börja prata öppet om vad det innebär att må dåligt på riktigt.
Att inte ha måndagsångest, utan att känna det som man inte kan andas.
Det som inte dödar det härdar, för visst kommer det något bra ur allt dåligt.
Likt fågeln Fenix så ska även jag resa mig ur askan.